Cykeltur och barfotalöpning

Eftersom Carlos är trasig och inte kan springa har han nu gjort det jag gjorde när jag var trasig och inte kunde springa. Skaffat en racercykel.

Det var vi naturligtvis tvungna att fira med en blåsig tur till Bjärred av alla ställen. Där inmundigades kaffe och glass innan vi vände åter mot Malmö och årets upplaga av Malmö Barefoot run.

Vi höll ju ganska makligt tempo, så vi var knappast slitna efter två timmar på sadeln, men gud vad skönt att få spreta ut tårna i svalt gräs efter att de klämts in i de stelaste skor jag äger.

Igår hade jag första gången på evigheter handlat chips (vi går inte in på varför, jag känner mig smutsig när jag tänker på det), något som gjordes med lite lätt ångest över att hamna i mysträsket. Men när jag väl kom hem från cyklingen och hittade resterna var alla sådana tankar som bortblåsta. Jag kunde till och med förlåta mig själv för att ha tittat på Euro…, nej just det, vi skulle inte ta upp det.

Men vi kan väl konstatera att ett par nävar chips ger den extra energi som behövs för att man ska hinna tvätta både cykel och sig själv efter träningen utan att man hinner dö av hunger.